spegelen föll ur min hand och landade med en smäll på golvet. Vissa säger att man får sju års otur när man tappat en spegel med det vet jag inte riktigt om jag tror på. Varför skulle en liten spegel zge en mer otur när jag har haft otur hela livet såhär långt.

Jag hängde upp spegelen på väggen igen och drog en suck av lättnad när jag såg det ändast blivit en spricka nere i vänstra hörnet. i spegelen möttes jag av två grovt svartmålade ögon som va röda och svulna av all gråt de senaste dagarna. Håret som jag för ett tag sedan färgat lila dåg nu platt och livlöst ut och ansiktet va insjunkt och sunkit. såklart jag skule se såhär hemsk ut idag när jag ville va som finast, för mammas skull.

Hela mitt liv har jag haft en klump i magen och varit rädd över att just det här ska hända. När jag va åtta år fick min mamma besked om att hon hade cancer av obotlig form och förra veckan tog det över helt. Nu vet jag inte direkt var jag ska ta vägen antagligen på något fosterhem eller kanske bo hos någon i släkten efterssom farsan drog när jag va fem.  

Drar saktta på mig strumpbyxorna och tänker på hur jag senare idag ska gå fram och lägga en ros på hennes kista efter prästen pratat om sakerna jag själv vill säga men inte kommer kunna min min sprukna röst.

Idag är slutet på något gammalt och början på ett nytt kapitel men en sak är säkert, inget kommer bli som förut.

Hejdå Mamma

Jag har läst boken som jag vill vara av Katarina Von Bredow.

jag verkligen älskar hennes böcker för man känner igen sig så mycket som tjej i tonåren även fast man själv kanske inte upplever exakt det som står så kanske man känner en kompis i en liknade situation. Boken är så verklighetstrogen och man bara åker in i den och kan inte sluta läsa dels för det är så spännande story och sen för hon använder ett underbart språk och har fantastiska beskrivningar.

Har läst alla Katarinas böcker men fortsätter att läsa om dem om och om igen efterhand och har nog läst alla tre gånger var mist och hoppas på att hon ska skriva fler böcker. rekommenderar hennes böcker till alla, killar och tjejer, unga och gamla för de är lagom tjocka och hyfsat lättlästa med bra budskap.

Men tillbaka till boken "som jag vill vara"  Det handlar då om en femtonårig tjej som heter Jessica, hon har precis blivit tillsammans med sin första pojkvän och allt är superbra fram tills dagen då hon kommer på att hon inte fått sin mens på allt för lång tid...

RESTEN FÅR DU TA REDA PÅ SJÄLV, Del 1

LAUREN OLIVER

Jag har bara läst halva boken hittills men eftersom den är rätt tjock tänkte jag att jag kunde dela upp min bokreflektion i två delar så jag ser om jag ändrar uppfattning och får en en bättre bild av vad jag har läst när jag är färdig.

Halvvägs in i boken såhär kan jag säga att jag tycker den är lite halv rörig och svår att förstå, alltså inget att dyka in i om man tycker det är jobbigt att läsa. Det märks att den inte är svenskt skriven ursprungligen eftersom det är lite annorlunda  namn och de har andra traditioner än vi har här i Sverige.

Boken utspelar sig ifrån en helt vanlig tonårstjejs synvinkel och dagen är den 12 februari, alla hjärtans dag. Hon och några kompisar är på fest på kvällen och kl 00:40 dör hon i en bilolycka. Jag tycker boken ar en väldigt spännande handling men är inte riktigt så superbra, varför vet jag inte men det är inte en sån bok jag kan läsa hur länge som helst i sträck.